Författare:
Andreas Molin, Joakim Widén, Bengt Stridh, Björn Karlsson
Pris (tryckt rapport, ex. moms):
Lagerstatus (tryckt rapport): Slut
Referat:
Dagens hantering av solelproducenter ger i praktiken installationer av väldigt små solelanläggningar i förhållande till vad som vore möjligt om alla lämpligt orienterade tak- och fasadytor skulle utnyttjas fullt ut. Problemet beror på att det uppstår ett solelöverskott för solelproducenten som får inget eller bara ett lågt värde i förhållande till sparad köpt el. För småhus innebär det att utan nettodebitering är det för solelproducenten ekonomiskt optimalt att endast installera upp till ca 2-7 m2 av de ca 60 m2 som finns tillgängligt på ett småhus. Även andra användartyper, som flerbostadshus, lantbruk och industri, uppvisar låg utnyttjandegrad. Med nuvarande system hindras då merparten av solelproduktionen på byggnader, som inte exploaterar någon ny mark och som har en potential i Sverige på ca 10-15 TWh antaget att 25% av de tak- och fasadytor som har minst 70% av optimal solinstrålning utnyttjas.
Effekterna av fem olika scenarier, utan respektive med månads- eller årsnettodebitering för en elkonsument som även är solelproducent har studerats för tio olika hustyper, inkluderande tre villor, två flerbostadshus och fem andra fastigheter. Konsekvenserna för de fyra aktörerna solelproducent, nätägare, elhandlare och staten har beräknats. Det blir därmed 200 olika kombinationer som redovisas. För varje kombination kan dessutom utfallet vid godtycklig anläggningsstorlek utläsas i de redovisade figurerna.
Mängden sparad el för solelproducenten beror kraftigt på avräkningsperiodens längd. Månadsnettodebitering skulle drastiskt förbättra utnyttjandegraden av tillgängliga ytor, men begränsar fortfarande ytutnyttjandet. En ytterligare lika stor förbättring ger årsnettodebitering. Vid årsnettodebitering skulle de studerade hustypernas tak kunna täckas endera helt med solceller eller till så stor del som behövs för att täcka årsbehovet av el. En nettodebiteringsgräns, exempelvis 63A=43,5 kW=313 m2, blir en begränsning för större byggnader.
Nätägarna påverkas i form av minskade intäkter från den rörliga elöverföringsavgiften, minskade förluster i det lokala elnätet och ökade intäkter från överskottsel som solelproducenten skänker till nätet.
För elhandlaren innebär ökande systemstorlek att försäljningen till solelproducenten minskar på samma sätt som sparad köpt el ökar för solelproducenten. Den balansansvarige (BA) som får ta hand om solelproducenten kan i regel göra en profilvinst. Det skulle kunna vara nätägaren, eller av nätägaren utsedd BA eller en av solelproducenten valbar elhandlare beroende på hur nettodebiteringen hanteras. Om samma elhandlare påverkas av minskad elförsäljning och profilvinst blir detta i slutändan gynnsamt för elhandlaren.
Skattemässigt får solcellsinstallationerna vid nettodebitering samma ekonomiska effekt som om solelproducenten skulle göra en energibesparing. I beräkningarna har ingen hänsyn tagits till att statens momsintäkter vid investeringen idag är högre än förlorade intäkter för energiskatt och moms.
För den fortsatta utvecklingen av solcellsmarknaden i Sverige är det av yttersta vikt att man snarast möjliggör att solelproducenter kan få en rimlig ersättning för sin överskottsel. Nettodebitering skulle vara ett enkelt sätt att lösa detta problem. Det praktiska enklaste sättet att genomföra nettodebitering skulle vara att nätägaren skickar ett nettovärde till elhandlaren. Avräkningsperiodens längd bör vara längre än en månad om man vill kunna utnyttja alla tillgängliga takytor.