Participation of interconnected capacity in capacity mechanisms. Efficiency of different models

Rapportnummer:  14:28
Artikelnummer: 
Spridning: free
Författare:  Berit Tennbakk and Christoffer H. Noreng
Pris (tryckt rapport, ex. moms): 
Lagerstatus (tryckt rapport): Slut
Referat:
I den här rapporten diskuteras effekterna av olika modeller som inkluderar kapacitet i angränsande marknader i nationella kapacitetsmekanismer (CRM).
Frågan är viktig för den nordiska marknaden då det planeras nya utlandsförbindelser till angränsade marknader där man planerar att införa CRM.
De olika modellerna jämförs baserat på dess förmåga att ge både kort- och långsiktiga marknadsincitament i form av incitament för investeringar i inhemsk kapacitet (i CRM-marknaden) och utländsk kapacitet, och i synnerhet investeringar i utlandsförbindelser. För att utländsk kapacitet ska kunna bidra till att täcka kapacitetsbehov och försörjningstrygghet i CRM-marknaden måste både utlandsförbindelsen och den utländska kapaciteten bidra.
Vi jämför effekterna av tre olika modeller för deltagande:
1)    Utlandsförbindelsemodeller, i vilka utlandsförbindelsen deltar i CRM och får kapacitetsbetalningar.
2)    Producentmodeller, i vilka utländska producenter deltar i CRM och får kapacitetsbetalningar.
3)    En kombinerad modell i vilken utländska producenter deltar i CRM, men kapacitetsbetalningen delas med utlandsförbindelsen genom en simultan auktion för kapacitet på utlandsförbindelsen.
En effektiv utlandsförbindelsemodell innebär att utlandsförbindelsen måste bära den fulla risken av utebliven leverans. Om det finns en viss sannolikhet för ansträngda situationer på båda marknaderna samtidigt och flödet därför kan gå i fel riktning, kan risken allokeras effektivt till producenter och efterfrågeflexibilitet via CRM-optioner. CRM-optioner erbjuder en förskottsbetalning till producenter för att tillhandahålla kapacitet till CRM, och innebär en skyldighet att bjuda in denna kapacitet på intradagmarknaden vid en ansträngd situation. Via den här typen av kontrakt betalar utlandsförbindelsen för leverans i ansträngda situationer och bibehåller både lång- och kortsiktig marknadseffektivitet.
En effektiv producentmodell kräver på ett likartat sätt att CRM-producenterna bär den fulla risken för utebliven leverans. Detta skulle ge producenterna incitament att ersätta andra resurser på marknaden om nödvändigt, men de skulle troligen inte ha samma möjligheter att erbjuda CRM-optioner. För att inte snedvrida körordningen i icke CRM-marknaden är det viktigt att CRM-producenter inte straffas om de inte producerar om flödet går år rätt håll på utlandsförbindelsen.
Den kombinerade modellen är att föredra framför producentmodellen eftersom den garanterar en rimlig andel av kapacitetsbetalningen till utlandsförbindelsen. Dessutom kräver den endast att producenten är tillgänglig under ansträngda perioder, och på så sätt undviks negativa effekter på körordningen på CRM-marknaden. Men om CRM-producenten endast är ansvarig för sin egen tillgänglighet utgår ingen sanktion om flödet går åt fel håll under en ansträngd situation. Då utlandsförbindelsen inte hålls ansvarig för utebliven leverans i alla händelser, hanteras den på lika villkor som inhemsk kapacitet. Från CRM-marknadens synvinkel får utlandsförbindelsen samma betalning som inhemsk kapacitet, men är inte lika tillförlitlig.
När man betraktar de olika modellerna från ett nordiskt perspektiv blir det ännu tydligare att producentmodellen och den kombinerade modellen har alvarliga svagheter. I princip kan en producent leverera CRM-obligationer till ett flertal CRM-marknader (över olika utlandsförbindelser) samtidigt, även om den inte producerar och flödet går åt fel håll på en eller flera utlandsförbindelser. Därför skulle deltagandet med flera möjliga CRM-marknader behöva begränsas, även om producenten skulle kunna bidra till kapacitetsbehovet i ett flertal marknader när de inte upplever ansträngda situationer samtidigt.
Vi drar slutsatsen att utlandsförbindelsemodellen har den största potentialen att nå en optimal lösning. I fallet med TSO-ägda utlandsförbindelsen finns det frågeställningar om roller och reglering av den systemansvarige som måste lösas. Vi föreslår fler sätt som sådana utmaningar kan adresseras, och rekommenderar att sådana lösningar studeras vidare. Åtminstone krävs troligen att TSO-ägda utlandsförbindelser sätts upp som egna företag, även om de fortfarande kan vara ägda av TSO:n och bör vara föremål för grundlig ekonomisk incitamentreglering.

Svenska Elföretagens Forsknings- och Utvecklings- Elforsk - AB, 101 53 Stockholm, Besöksadress: Olof Palmes gata 31, Tel: 08-677 25 30, Kontakt, Cookies