Reparationsmetoder för kärnkraftsindustrin. Kartläggning

Rapportnummer:  2015:161
Artikelnummer: 
Spridning: free
Författare:  Torbjörn Niia, Johan Silfwerbrand
Pris (tryckt rapport, ex. moms): 
Lagerstatus (tryckt rapport): Slut
Referat:
Pilotstudien av reparationsmetoder för kärnkraftsindustrin startar med en genomgång av de skadetyper som återfinns i kylvattenvägar vid svenska kärnkraftverk. Eftersom vattenvägarna vilka är utförda av armerad betong befinner sig under normal vattennivå, i skvalpzon och över skvalpzonen har betongkonstruktionerna olika förutsättningar för att motstå betongskador. För att få en beständig konstruktion i de miljöerna krävs det att man utför konstruktionerna med en tät betong med ett lågt vattencementtal (kvoten mellan mängden vatten och mängden cement). För att öka tiden tills skadliga klorider når armeringen behöver man ett tillräckligt stort täckande betongskikt.
För att kontrollera om betongreparationer är nödvändiga kan man kontrollera betongens kloridjonkoncentration vid den nivå som armeringen ligger på. Man jämför då det uppmätta värdet med ett så kallat kloridtröskelvärde för att se om det föreligger risk för armeringskorrosion. Vid bestämning av klorid-tröskelvärdet är det många faktorer som spelar in. Slutsatsen är att det är svårt att fastställa ett värde som med säkerhet visar att armeringskorrosionen har startat och att den pågår. Kloridtröskelvärdet utryckt i halten kloridjoner i % av cementvikten kan i vissa fall vara så lågt som 0,2 %, enligt [15].
För befintliga betongkonstruktioner har inga andra reparationsmetoder hittats för de undersökta objekten förutom att avverka och ersätta skadad betong och armering. Vid försök har man visat att katodiskt skydd kan minska eller helt ta bort den pågående korrosionen så länge som det katodiska skyddet är verksamt. Katodiskt skydd åtgärdar dock inte en eventuell förlust av armeringsarea, sprucken eller avspjälkad betong.
Vid utförande av nya betongkonstruktioner eller betonglagningar kan man blanda in tillsatsmedel i den färska betongen. Permeabilitetsreducerande tillsatsmedel minskar betongens genomsläpplighet mot exempelvis kloridhaltigt vatten och korrosionsinhibitorer kan förlänga initieringstiden för armeringskorrosion och reducera korrosionshastigheten. Deras långtidsegenskaper är i dagsläget osäkra och det mest avgörande för betongens livslängd är att den är anpassad för den förväntade miljön.
Vid genomgång av processer för underhållsplaner och återkommande inspektioner finns det instruktioner utarbetade både för Forsmark och Ringhals. Där har man genom tillståndsbedömningar och reparationer av kylvattenvägar tagit fram instruktioner och metoder som ska användas vid kommande inspektioner och reparationer. I Oskarshamn har man låtit CBI genomföra inspektioner och ta fram åtgärdsförslag för kylvattenvägarna.
Val av reparationsmetod för betongkonstruktioner kan göras med hjälp av en IT-baserad reparationshandbok www.betongreparation.se. Där kan man få hjälp att välja metod utifrån vilka skador som finns på betong-konstruktionerna och man kan utvärdera vilka metoder som kan vara mest lämpliga.

Svenska Elföretagens Forsknings- och Utvecklings- Elforsk - AB, 101 53 Stockholm, Besöksadress: Olof Palmes gata 31, Tel: 08-677 25 30, Kontakt, Cookies