Radiotelemetriundersökning av ålens passage av vattenkraftverk i Motala ström.Slutrapport

Rapportnummer:  14:34
Artikelnummer: 
Spridning: free
Författare:  Johan Östergren, Simon Karlsson, Kjell Leonardsson, Anna Eriksson, Håkan Wickström och Olle Calles
Pris (tryckt rapport, ex. moms): 
Lagerstatus (tryckt rapport): Slut
Referat:
I denna studie märktes 100 blankålar med radiosändare och frisläpptes i anslutning till två kraftverk i Motala ström; Skärblacka och Fiskeby, hösten 2013. Ålarnas vandringsbeteende i sötvatten, vägval och kraftverkens påverkan i form av fördröjd vandring och ökad dödlighet, studerades. Vid båda kraftverken varierades vattenflödet så att ålarna hade möjlighet att vissa dagar vandra via tappningar motsvarande ca 10 % av totala vattenföringen förbi kraftverken.
 
Studien pågick fram till våren 2014. Totalt vandrade ca hälften av alla ålar nedströms från utsättningsplatserna och anlände till kraftverken. Av dessa ålar passerade 90 och 85 % Skärblacka respektive Fiskeby. En kontrollstation längre nedströms vid Holmens kraftverk noterade passager av nio fiskar (53 % av de som passerat Fiskeby) varav två hade satts ut uppströms Skärblacka och resterande sju uppströms Fiskeby. Av samtliga ålar som passerade kraftverken Skärblacka och Fiskeby valde av 23 % att passera via tappning. I Skärblacka hade 39 % (n = 7) möjlighet att passera tappningsvägen, av dessa valde 57 % den vägen. Samtliga ”tappningsålar” besökte turbinen, vände uppströms och ut genom den alternativa vägen, medan endast hälften av ”turbinålarna” besökte tappningen. I Fiskeby vandrade 38 % (n = 3) via tappning av de ålar som hade möjlighet att passera den vägen.
 
De flesta ålarna hade korta uppehållstider (median: 11,1 min) vid kraftverkspassagen (alla kraftverk), även om tiden från utsättning till passage var mycket lång (> 1,5 månader) för några individer. Totalt dog fyra ålar som en direkt följd av kraftverkspassagen. Tre av dessa fiskades upp och tydliga slag av turbinblad noterades. Detta innebar en total dödlighet som följd av passage via turbiner om 7 och 21 % för Skärblacka respektive Fiskeby. Detta värde är lägre än den förväntade andelen turbindödade ålar vid den aktuella driften enligt ett modellverktyg för beräkning av passageförluster vid respektive kraftverk. Dödligheten är också betydligt mindre än ålförvaltningsplanens antagande om 70 % passageförlust, som är ett medelvärde för svenska vattenkraftverk.
 
Även om antalet ”passageålar” var lågt, var andelarna som vandrat via tappning när så var möjligt i linje med tidigare studier som föreslagit att mer än hälften kan hitta en tappningsväg när 10 % av vattenföringen släpps via tappning. Den nyvunna detaljkunskapen kan användas för att förbättra bedömningarna av den kraftverksinducerade dödligheten genom att modellera ett val där väg via tappning finns. Mätningar och partikelsimulering kan vara ett bra komplement till telemetriundersökningar eller annan information om ålars beteende vid kraftverkspassager.
 
Det är viktigt med fortsatta studier av ålars kraftverkspassage, speciellt eftersom varje kraftverk har specifika förhållanden. Det går dock att dra generella slutsatser om kunskapsunderlaget är stort. Att tappa en liten del vatten verkar kunna locka en stor del ålar att passera via tappning med hög överlevnad som följd, dock är det möjligt att exempelvis fingaller och andra fysiska avledare i vissa fall är en mer kostnadseffektiv åtgärd för att hjälpa ålarna förbi kraftverken. 

Svenska Elföretagens Forsknings- och Utvecklings- Elforsk - AB, 101 53 Stockholm, Besöksadress: Olof Palmes gata 31, Tel: 08-677 25 30, Kontakt, Cookies