Test av olika åtgärdsutformningar för att optimera ålyngelfångst vid vattenkraftverk

Rapportnummer:  14:38
Artikelnummer: 
Spridning: free
Författare:  J Christiansson, A Nilsson, P Olsson, M Heiss & O Calles
Pris (tryckt rapport, ex. moms): 
Lagerstatus (tryckt rapport): Slut
Referat:
Under juni-aug 2014 har en ålyngelstudie ägt rum vid Ätrafors kraftstations turbinutlopp i Ätran, Halland. Syftet har varit att studera hur man kan öka fångstbarheten av ålyngel i ålyngeluppsamlare/ledare. Experimenten genomfördes dels i två testramper på land, och dels i vattendraget med fyra ålyngeluppsamlare. Försöken i testramperna bestod i effektivitetstest av tre olika typer av vandringsmedier/substrat. Ålyngel (N=2853) placerades i ett kar i testrampens nederkant där de fick valmöjligheten att klättra upp ett av tre olika substrat, vid två olika ramplutningar. I testramperna studerades dessutom inverkan av mörker, ljus och lockvatten på val av passageväg. I vattendraget intill kraftverkets turbinutlopp genomfördes en studie på hur ålyngeluppsamlarens placering påverkar ålfångsten.
 
De tre olika substraten som testats i testramperna var Enkamat, en rulle av plastat hönsnät (nätrulle) och Diadrain 25H (D-25). Flest ålyngel valde att vandra upp i den ramp som var täckt med D-25, både vid 30˚ och 45˚ lutning på rampen. Den ramp som inretts med en nätrulle attraherade flest stora ålyngel (140-350 mm). Alla yngelstorlekar vandrade upp i rampen med D-25, medan endast små yngel (<140 mm) vandrade upp i rampen med Enkamat. Enkamatet som sannolikt är det vanligaste substratet i ålyngelledare, och som oftast rekommenderas i litteraturen, var således det substrat som attraherade minst antal ålar och dessutom nästan uteslutande små ålyngel.
 
Inga signifikanta skillnader i ålfångst kunde påvisas mellan belyst respektive beskuggad ramp och inte heller för hur lockvattnet appliceras vid uppsamlarens ingång. Placeringsstudien visade att av de fyra olika ålyngeluppsamlarna som placerats i turbinutloppet, så var lokalen närmast det definitiva stoppet dvs. längst in i turbinutloppet den som gav de största fångsterna.
 
Den totala fångsten av ålyngel vid Ätrafors 2014 var avsevärt mycket högre än vid tidigare studier 2010-2011. Eventuellt är detta effekten av de förbättrade passageförhållandena vid det enda vandringshindret mellan Ätrafors och havet, Hertings kraftstation i Falkenberg. Även det intensifierade arbetet med ålyngel vid Ätrafors 2014 och ett generellt bra ålyngelår kan ha bidragit till de ökade fångsterna. Trots denna markanta ökning kan vi inte ge ett definitivt svar på huruvida de förbättrade passagemöjligheterna vid Hertings kraftstation medfört att fler ålyngel passerar kraftverket där.
 
Resultaten som erhållits vid denna studie visar på att substratet hade stor påverkan för fångsteffektivitet och storleksselektion för ålyngel i ålyngeluppsamlarna. Även ålyngeluppsamlarens placering hade stor betydelse för ålfångsten. Vi kunde inte påvisa någon effekt av belysning/beskuggning och inte heller för två olika typer av lockvatten. Resultaten kan användas för att effektivisera ålyngelfångst vid vattenkraftverk och därmed bidra till en ökad rekrytering av ål till reglerade vattendrag och därmed till bevarandet av den akut hotade Europeisk ålen.

Svenska Elföretagens Forsknings- och Utvecklings- Elforsk - AB, 101 53 Stockholm, Besöksadress: Olof Palmes gata 31, Tel: 08-677 25 30, Kontakt, Cookies